- Malin, du såg burkarna när du var hemma och tvätta? - Ja, det gjorde jag. Tror du jag är blind? Det är klart jag såg burkarna. Det var inte en, utan flera stycken. Du kan inte längre förneka att du inte är alkoholist när du säger att du supit i 3 veckor. Det är inte min grej var ditt försvar. Men varför sitter du då & dricker om du nu påstår att de inte är din grej? Din ursäkt var att du inte kunde vara hemma för att telefonen ringde. Du fick samtal från någon du inte ville prata med. Vad är din grej egentligen? Det har gått 7 veckor.. Du hälsar på personalen som om dom vore dina närmaste. Du har noll tidsuppfattning. Du frågar t om vad det är för dag. Men det känns fortfarande jävligt bra. Jag satt där, utan att ens bli berörd av vad du sa. Jag kände bara hur bättre jag mådde. Jag tycker inte synd om dig, jag mår inte dåligt över dig men jag hoppas av hela mitt hjärta att du får ordentligt med hjälp. Det bästa vore om du fick flytta till ett behandlingshem. -Kan du inte flytta hem igen och ta hand om din gamla mamma? - Nej, jag tänker inte flytta hem och ta hand om dig. Jag tänker aldrig mer flytta hem och bli mamma åt dig igen. Aldrig mer! Jag lever mitt liv och det är så jävla bra.