Jag har lärt mig att livet kan vändas upp & ner över en natt. Att en person du tycker om är borta inom ett ögonblick. Att livet kan vara så bra, men att de helt plötsligt kan bli katastrof. Jag är en person som har extremt svårt att säga förväl till personer. Att klippa band med människor är inte min grej. Även om jag kanske inte känner en person speciellt bra, så kan det ändå göra ont. Varje människa jag som jag börjar träffa, det behöver inte vara speciellt länge eller många gånger, men den personen har gjort ett avtryck hos mig. Ett avtryck som faktiskt betyder något för mig. Men jag har också lärt mig att de går fler tåg. Man måste också lära sig att gå vidare och acceptera. I stället för att vara ledsen, gör de minnerna som finns till något vackert och bär med det som en fin sak i livet.

Snart har jag och min vän Katja vart i Stockholm i en vecka. Tiden går så snabbt! Det började med att vi hitta möglig mat i ugnen. Sen gick vi på upptäcksfärd. Vi skulle hitta Solna Centrum. Sen var de dags att slänga sopor. Men vart är sophuset? Vi tittade ut genom fönster och fann de. En dag ringer Katja till mig och har panik. Hon kommer inte in i porten. Vi får koden av en gubbe som går förbi. "Halva" nyckeln låg uppe i lägenheten. Hur gick det till? Jag tar ALDRIG bort mina nycklar. Sen har vi har gått emot strömmen hela tiden. Vi har gjort tvärtemot stockholmarna.

I Tisdags var jag med och körde ett event för 500 pers. Det var grymt. Allt var verkligen bra. Jag har fortfarnade träningsvärk, i hela kroppen efter den kvällen. Men det är bara att köra, man lär sig nya saker hela tiden.

Nu är jag på väg tillbaka till Uppsala. Jag ska tillbringa helgen med att köra bil, jobba och eventuellt en utgång. Man vet aldrig vad som väntar!

Bilder och annat kommer senare.

Nu ska jag kila till bussen.

P&K.

ÄNTLIGEN!
Vår kokbok är färdig.
Jag är så nööööjd.

Jag och Ida var som sagt på Café Opera i Lördags. Det var grymt! Bra stämmning, Bra musik, Bra människor, Goodiebag!