Den här dagen har verkligen vart allt, allt förutom dålig. Jag har nog inte en enda gång under dagens händelser svurit och hoppats på att dagen skulle gått snabbare. Den har i stället blåst snabbt förbi mig. Bilkörningen gick så underbart bra. Denna gång känndes det verkligen som om det var jag som satt bakom ratten och inte som om det var någon som körde åt mig. För varje gång jag får köra så går det bättre. Idag tog vi in lite växlar. Jag älskar att köra bil!

Sedan vart jag stoppad på stan av försäjare, två gånger. Det börjar bli en vana, iallafall vad det känns som. Jag kan väl inget annant än att erkänna att jag blir glad när okända människor tycker att jag ser äldra och bra ut. Jag tror nog inte jag är ensam om att tycka det heller? 

Min kreativitet har vart hög idag. Jag har gjort allt ifrån att läst en tråkig dikt, kört bil, flörta, handla pärmar till att plugga och åka till coop för att handla. Jag funderar ofta över hur mycket man skulle orka? När är max då kroppen lägger av. Tydligen är den inte här ännu! Jag älskar det här tempot så min kropp får vänja sig..

Nu väntar sängen på mig.
Puss & Godnatt

Jag vet att jag inte bloggat på över en vecka. Det är nämligen så att mitt internet fungerar som det vill och när det vill. Det tar år och dar att ladda en sida. Men om två dagar så ska de funka som vanligt igen och då är jag tillbaka :) Till dess får ni njuta av en underbar låt!


Original Video - More videos at TinyPic

Jag har verkligen blivit dålig på att upptadera denna älskade blogg den senaste tiden. Det känns som allt har hänt sen sist, men samtidigt ingenting alls. Allting flyter på som vanligt. Jag har slutat att säga "jag har mycket att göra" eftersom jag vet att det aldrig kommer bli mindre att göra.

Våren, älskade våren ser ut att vara på gång. Det är helt underbart! Man blir jätte glad och pigg. Jag längtar till sen vår och sommar då man bara kan slänga av sig kläderna, inte alla men en del iallafall.

Just nu sitter jag i skolan på en Expolektion. Kreativiteten är väll inte på topp just nu. Datorn är mer lockande, iallafall för tillfället. Efter skolan ska jag jobba ett par timmar och sedan träffa min kontaktperson. Vi ska äta middag och så ska hon färga håret på mig. Underbart! Färgen blir en överraskning.

För varje dag som går så växer jag och jag kommer fram till nya saker hela tiden. Jag tror min mamma tycker det är skönt att jag inte längre bor hemma. Nu har hon ingen annan än sig själv att ta hand om. Om hon inte skulle haft press från sin omgivning innan jag flyttade hade hon släppt i väg mig direkt. Det kanske låter helt sinnesjukt och orealistiskt men sorligt nog är det förmodligen sanningen. Jag har aldrig haft några föräldrar och nu måste jag acceptera det. Jag har inte levt ett "vanligt" liv, nej det har jag inte gjort, men jag kan inte göra något åt det. Hon ska aldrig, aldrig få förstöra mitt liv!

Jag är så trött på det här, trött på att alltid bli tagen för givet. Det är självklart att jag vill ställa upp och vill göra allting för att mina vänner och dom i min omgivning ska må bra. Jag älskar att kunna göra något för andra - jag tänker forsätta med det. Men det värsta är nog att vissa inte visar uppskattning för det jag verkligen gör. Beror det på att det blivit en självklarhet att jag alltid ställer upp? Eller är vi så upptagna av oss själva att vi glömmer bort allting annat? Jag vill inte vara den som alla tar för givet. Ingen ska tro att man kan behandla mig hur som helst och sen komma tillbaka när det gäller, när man behöver mig hjälp. Jag gillar inte den stilen! Att duga ena dagen och nästa dag är jag som luft och personen har plötsligt ingen tid alls , det är jag också trött på..

Visa din uppskattning för vad personer i din omgivning gör för dig..

Tråkiga, äckliga och fula naglar är inget jag gillar. Mina är korta och tråkiga så jag bestämmde mig för smycka dom med lite lösnaglar i hopp om att de skulle se bättre ut. Det vart försvånansvärt bra faktiskt.

Är det en slump eller är det något jag själv gör för att hamna i sånna här situvationer? Till en början sprider sig en liten dos lycka genom kroppen. Sedan när sanningen kommer fram - killen har flickvän och på köpet har han ett barn. Inget man kunde ana när vi pratade första gången. Jag hade acceptrat om det var slut med flörtandet och att vi forsätter att prata neutralt och ingenting mer än det som börjats. Men det forsätter det ändå. Jag kan ju inte gömma sanningen under stolen - det är klart jag blev glad för jag tycker han är en bra kille, men samtidigt känns de inte rätt eftersom jag vet.. Och jag vet ju hur deras situvation är, aldrig ska jag sätta mig i en liknande.. och jag vet att han inte mår bra.. vad blir jag igentligen? en tröst och en hemlighet? eller uppskattar han mig, ser han mig som en ny vän? efter ett par dagar utan att vi pratat stöter jag på han.. inte alls samma glada miner och blickar som jag brukar mötas av.. beror de på mig,  har jag blivit ett problem eller hans pyskiska hälsa? Ja, det kan jag ta och grubbla på.. eller om jag lämnar det här!

Det här är inte första gången jag träffar en kille som har flickvän. Och jag frågar mig alltid sammqa sak.. Varför? Det är ju ingenting jag vill. Jag har all respekt till dom som är tillsammans - och förstöra, nej det finns inte alls på min topplista. Men dom har killarna har en tendens till att flörta riktigt ordentigt, så ordentligt att man inte anar att dom kan ha ett förhållande. Ja anser att jag inte kunde gjort ngt annorlounda om jag flörtat tillbaka. Killen har då bjudit in på det. Dock blir det jag som får lida i slutändan eftersom killen förmodligen förstår att det kan sluta i problem coh jag blir helt plötsligt ett prroblem - och ett sådant måste man göra sig av med..

Till en början är det roligt - men sanningen kommer alltid i fatt.. sen blir det bara jobbigt!

Det börjar gå mot ljusare tider. Jag börjar faktiskt bli frisk, iallafall vad det känns som. Men det blir en lugn helg i vilket fall som helst. Den här gången ska jag bli frisk på riktigt. Punkt slut!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan klä på mig. Sedan ska jag ta mig ner mot stan för att träffa Amanda en stund. Hon ska köpa hårfärg och sen ska vi ta en fika. Sedan ska jag hem och vila igen.

Febern har stigit och jag har blvit sjukare. Jag försöker vila och bli bättre. Just nu sitter jag och kollar på lyxfällan. Herregud vad det är sjukt vad man faktiskt kan bli oekonomisk och vad man kan blunda för vad man gör med sina pengar. Man ska lära sig i tid. innan det är för sent.

Nu ska jag forsätta kolla på tv och sedan sova. Imorgon kommer Ulf och äter frukost med mig.

Ha en jätte bra kväll

Otur som jag har så har jag nog åkt på en riktig influensa. Dom senaste två dagarna har jag mer eller mindre legat deckad och inte kommit längre än köket för att hämta vatten. I går kväll vart jag omhändertagen och ompysslad av min kära kontaktperson. Nu sitter jag här med en kopp kaffe för att sedan åka hem till min kära lägehenhet och försätta att vila i min säng. Dum som jag är så ska jag gå till skolan imorgon i max en timme. Men ibland måste man faktiskt! Jobbet i helgen får jag hoppa över. För utan röst tror jag att kön kommer gå långsamt och då blir inte min chef glad.

Att medecin var dyrt, det visste jag men att två olika astma medeciner kostar över 1000 kronor det kunde jag inte ens drömma om. Jag höll på att tappa hakan när kassörskan berättade priset på mina älskade medeciner. Tur att jag slipper betala!

Det onda i halsen börjar sakta men säkert bli värre. Jag börjar få ont i lederna. Ett tecken på att jag håller på bli sjuk? Igen? Det är inte likt mig att jag blir sjuk såhär mycket. Men jag får hålla tummarna!

Klockan börjar närma sig elva och jag är fortfarande hemma. Jag börjar nämligen fem i ett idag, guld värt! jag har precis ätit lunch. Igår ställde jag mig och lagade mat och det vart över till en matlåda. Jag måste faktiskt säga att jag är stolt över min skin/tomatsås med annanas och ost.

Jag har funderat dom senaste dagarna på det här med bloggen, och därmed har jag inte skrivit något. Vem som helst kan läsa det man skriver, visst det har jag vetat om. Men man blir alltid lika förvånad när man får reda på att en person som man aldrig trodde skulle läsa den men har läst den. I värsta fall kan det faktiskt ställa till saker.

Sen måste jag bara avsluta med att säga.. jag älskar min nya mobil!

Jag välkomnar er till ännu en omstart. Denna gång var det inte som innan, "jag har tröttnat" utan nu handlar det om något helt annat. Vad det är tänker jag inte gå in mer på. Jag vet bara att om jag skulle ha kvar bloggen jag hade så skulle det kunna ställa till både det ena och det andra. Vi får hoppas på att denna får leva kvar.

Idag, när jag var på väg ifrån tvättstugan hände det en rätt knäpp men samtidigt komisk sak. En kärring (förlåt mitt ordval) hälsade på mig. Jag tänkte att hon skulle vara trevlig men hon ville låna en torktummlare på min tvättid för att hon tyckte det var jobbigt att hänga tvätten hemma som hon dessutom hade tvättat hemma i sin lägenhet. Ja, det finns verkligen människor till allt!