Jag blir så fruktansvärt besviken. Människor kommer och går, precis som dom vill utan någon hänsyn till den personen dom lämnat. Vissa bara försvinner utan att förklara varför. För mig är det så jävla fel bara. Jag vill inte att det ska vara så. Varför pratar vi inte med varandra?

Men livet går vidare, med eller utan smärta. Man träffar nya människor och allt känns ändå bra. Ibland kommer man till stunder man vill ringa den där personen och fråga varför. Varför är den stora frågan. Många gånger kommer man aldrig få svar på den frågan. Då är det bara att acceptera. Men är det lätt? Nej, ibland tar det inte en vecka, ibland tar det flera månader och ibland tar det till och med år.

Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med det här inlägget. Jag har hunnit tänkt några gånger om den här kvällen. Men det är skönt, inte alls jobbigt. Jag sitter här med tända ljus och te och umgås med mig själv. Riktigt skönt och välbehövligt!

Love
/M