när jag blir en hemlighet

Är det en slump eller är det något jag själv gör för att hamna i sånna här situvationer? Till en början sprider sig en liten dos lycka genom kroppen. Sedan när sanningen kommer fram - killen har flickvän och på köpet har han ett barn. Inget man kunde ana när vi pratade första gången. Jag hade acceptrat om det var slut med flörtandet och att vi forsätter att prata neutralt och ingenting mer än det som börjats. Men det forsätter det ändå. Jag kan ju inte gömma sanningen under stolen - det är klart jag blev glad för jag tycker han är en bra kille, men samtidigt känns de inte rätt eftersom jag vet.. Och jag vet ju hur deras situvation är, aldrig ska jag sätta mig i en liknande.. och jag vet att han inte mår bra.. vad blir jag igentligen? en tröst och en hemlighet? eller uppskattar han mig, ser han mig som en ny vän? efter ett par dagar utan att vi pratat stöter jag på han.. inte alls samma glada miner och blickar som jag brukar mötas av.. beror de på mig,  har jag blivit ett problem eller hans pyskiska hälsa? Ja, det kan jag ta och grubbla på.. eller om jag lämnar det här!

Det här är inte första gången jag träffar en kille som har flickvän. Och jag frågar mig alltid sammqa sak.. Varför? Det är ju ingenting jag vill. Jag har all respekt till dom som är tillsammans - och förstöra, nej det finns inte alls på min topplista. Men dom har killarna har en tendens till att flörta riktigt ordentigt, så ordentligt att man inte anar att dom kan ha ett förhållande. Ja anser att jag inte kunde gjort ngt annorlounda om jag flörtat tillbaka. Killen har då bjudit in på det. Dock blir det jag som får lida i slutändan eftersom killen förmodligen förstår att det kan sluta i problem coh jag blir helt plötsligt ett prroblem - och ett sådant måste man göra sig av med..

Till en början är det roligt - men sanningen kommer alltid i fatt.. sen blir det bara jobbigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0