min kamp är över - jag har vunnit!

Det är  dagar som dessa jag blir påmind på nytt om hur bra jag verkligen har det och vilken tur jag haft. Dessutom känner jag i hela min kropp och hela mitt hjärta hur jag lärt mig att hantera situvationer som tidigare kunde göra mig ledsen, arg och förbannad i flera dagar. Men jag är inte där längre, jag är borta.. precis som jag för länge sen skrev "en dag ska jag försvinna och aldrig mer komma tillbaka"

För ett par dagar sedan berättade min morbror för mig att min mamma ringt helt förstörd för att berätta om hennes kompis som hotat och trakaserat henne. Det har pågått över ett år nu, men det verkar aldrig ta slut. Förut levde jag i det där och såg precis hur mamma blev. Min reaktion av min morbrors berättelse var inte mer än ett okej. Jag vart inte förvånad överhuvdtaget. Hon är en sjuk människa. Idag fick jag veta att hon legat inne på psyket ett par dagar. Jag vart inte ens berörd vilket förvånar mig. Om det hade vart för ett halvår sedan hade hela mitt hjärta gjort ont. Men jag har lärt mig så fruktansvärt mycket. Jag vet så väl att min mamma är psyiskt sjuk och att jag inte kan göra något åt det. Inga ord kan förklara hur tacksam jag är över att jag faktiskt lärt mig hantera min mamma och hennes sjukdom. Jag är lycklig!

Här sitter jag i en nersläkt lägenhet med tända ljus. Inget bekymrar mig. Hela min kropp känns så lätt. Jag känner mig lyckligt lottad. Jag älskar mitt liv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0