Det är Måndag idag, vilket innebär ny vecka och nya möjligheter. Den här veckan kommer jag förhoppningsvis igång med träningen. Jag har vart förkyld och haft ont i halsen sen jag var i spanien. Men nu börjar det bli bättre. Filmen igår var rolig. Nu ska jag packa min väska och sedan utföra ett ärende innan skolan börjar.

Hoppas alla får en bra Måndag
Puss
/m

Festen igår var lyckad. God mat&dricka och trevligt sällskap. Det var mycket skönt att somna i min egen säng i natt. Jag var tvungen att ställa klockan och gå upp för att tvätta i morse. Jag gick som en zombie mellan soffan och tvättsugan. När tvätten var klar så somnade jag några timmar. Nu brygger kaffebryggan för fullt och Rix fm är på högsta volym. Jag har suttit och pluggat lite granna, vilket känns jävligt bra. Ikväll ska jag och Malin gå på bio, "Sommaren med göran". Hoppas den är bra!

Hoppas alla får en fin kväll!

Puss
/M

Det har blivit många sena kvällar den senaste tiden och därav har bloggen inte hunnit uppdaterats. Jag har inte gjort något speciellt. Gått i skolan och jobbat. Häromdagen tog jag en cider med mina arbetskollegor. Det var trevligt! Igår jobbade jag till elva och sen gick jag till framfickan där Rebecca var med trevligt sällskap. Vi hade det super trevligt! Sen åkte hem och sov som två grisar.

Idag är det 18års fest hos Gabriella som gäller. Tagga! Men först blir det 5 timmars jobb.

Vi hörs imorgon!
Puss
/M

En ny dag står och väntar. Det är redan Onsdag! Veckorna kommer som vanligt bara flyga iväg. Efter skolan ska jag träffa min kurator för första gången efter sommaren. Det ska bli vädligt kul. Sedan ska jag få köra bil. ÄNTLIGEN! Som jag längtat. Ikväll ska jag och några arbetskollegor träffas och ta något att dricka. För min del blir det nog Coca Cola. Haha, det är skrattretande.

Sköt om er!
Love
/M

Nu sitter jag här igen, ännu en morgon med min enorma och goda frukost. Jag hoppas jag håller det här och orkar fixa den varje morgon. God frukost är den perfekta starten på dagen.

Igår vart det jobbigt. Min självkänsla stack ner till botten. Att så små saker kan ta så hårt på en. När personen som sa de inte är någon jag känner speciellt bra. Jag grät och grät, tillslut klarade jag det inte själv så jag bad Ida komma hit. Jag har världens finaste vän! Vi pratade och drack te. Sedan satt hon kvar tills jag hade somnat. Det var så himla tryggt och skönt. TACK!
Idag mår jag bra. Ida´s kloka ord fick mig att tänka annorlunda. Jag skulle aldrig klara mig utan henne!

Jag måste bara lära mig att jag är en människa, precis som alla andra. Jag får ha dåliga dagar, som alla andra. Men det betyder inte att jag mår dåligt. Man kan inte räkna med att man ska gå genom livet utan svanker.

Nu ska jag gå och göra mig i ordning.
Sedan åka till skolan. Idag ska vi Stockholm!

Puss
/ M

Jag har ätit en ordentlig och god frukost. Nu är det snart dags för mig att åka till skolan. Första skoldagen på det sista året i gymnasiet. Jag har inte alls ångest över att börja skolan, det känns väldigt bra faktiskt. I eftermiddag ska jag på ett möte och dagen avslutar jag med ett jobbpass.

Puss
/ M

Jag ljuger för mig själv och för alla andra om jag skulle påstå att jag inte bryr mig om min mamma längre. Läget är mycket värre än vad jag någonson kunnat föreställa mig. Har det här hänt flera gånger tidigare, utan att jag fått veta om det? När jag var mindre var det aldrig någon som var riktigt ärlig och berättade hela sanningen. Dom ville få det att låta att det var så bra som möjligt, när det egentligen kanske var rent åt helvete. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag förstår att det är väldigt jobbigt som liten att höra att ens mamma är psyiskt sjuk och alkolist. Men är det bättre att ljuga och aldrig ge barnet en ärlig förklaring till varför vissa saker blir som dom blir? Ska man behöva bli ifråntagen sin mamma utan att riktigt veta varför? Mår man bättre av det?

Nu när jag blivit äldre och sen den dagen jag träffat Ulf så har jag fått veta mer, jag har fått mer förståelse om min mammas sjukdom. Jag har fått veta saker ingen annan skulle berätta för mig, även om de inte alltid har vart dom mest positiva sakerna är jag glad för att han valt att vara ärlig mot mig. Skillanden nu och för ett halvår sedan är den att idag så blir jag nästan aldrig ledsen över min mamma. Och det ser jag enbart som något positivt. För ett halvår sedan hade jag brytit ihop för länge sen över vad hon har gjort. Idag har jag har accepterat att min mamma är psyiskt sjuk och alkolist. Det är något jag aldrig kommer kunna ändra på. Jag kommer aldrig kunna göra min mamma frisk. Det är jag själv som väljer hur jag vill att mitt liv ska vara. Idag mår jag hur bra som helst, jag mår fortfarande bättre än aldrig förr. Jag älskar mitt liv! 

Mamma är ändå min mamma och kommer alltid att vara, hur jag än vill med den saken. Det är en självklarhet att jag bryr mig. Skillnaden är bara den att jag mår bra trots att hon mår dåligt. Jag är inte mamma åt min egen mamma längre. 

Det här är min vän Ida. Hon är en av dom få som står mig riktigt nära. Vi har kännt varandra flera år. Vi är otroligt lika på många sätt och vis. Vår uppväxt, sättet att tänka, värdera och tycka är väldigt lika många gånger. Det känns som om vi kompleterar varandra, på ett väldigt bra sätt. När livet kännts förjävligt har jag många gånger hittat min kraft i henne. Det är hon som visat mig vägen dom gångerna jag velat. Hon har faktiskt hjälpt mig att ta viktiga beslut. Hon behöver aldrig säga mycket för att jag ska förstå vad hon tycker eller tänker.

Hon är den starkaste personen jag känner. Hon har klarat av allt det jobbiga hon gått igenom. Hon lever idag. Jag beundrar henne starkt för det. Hennes personlighet är obeskrivlig. Inga ord kan förklara vilken bra tjej hon är. Alla, verkligen alla borde ha en sådan som just henne. Som just den ida´n hon är, precis som min ida.

Nu när jag sitter här idag har det gått många år sedan vi träffas första gången. Då var hon en otroligt blyg tjej. Hon var ganska tyst. Jag var lika galen som jag är nu. Hon måste tyckt jag var dum i huvudet Jag vet att hon hatar att vara till besvär, eller ja, hon tror att hon är till besvär. Hon hatar att vara för mycket. Men vet ni? Det har hänt något. Hon har vågat gjort så mycket saker som hon jag tror hon aldrig tidgare skulle ha gjort. Jag är så otroligt stolt! Jag ser verkligen hur den här tjejen har utvecklats. Det känns verkligen som om vi växt i varandra. Kan man säga så?

Snart är hösten här. Och vi ska bli så jävla duktiga på så mycket. Jag tänker inte låta det bli som förut när det gått långt tid innan vi träffas. Vi ska träffas väldigt ofta. I allafall om jag får betämma. Jag kan tänka mig att många middagar kommer bli tillsammans. Vi får inte glömma bort våra spontana galna resor, dom får inte ta slut. Det är liksom vi!

Jag vill avsluta detta med att säga att vad som än händer, vem jag än träffar, vart jag än är, vad klockan än är eller vilken dag det än är eller vad det än är så finns jag här, för DIG. Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Vi ska aldrig lämna varandra, aldrig. Du och jag, hand i hand. Genom allt! Föralltid..

Nu är jag hemma från tio dagars semester i Spanien. Jag har haft det riktigt bra. Mycket sol, bad, fest, bra mat, utflykter, kortspel, knäppa spanskar.. ja, jag kan säga hur mycket som helst om den resan! Den var i alla fall väldigt lyckad.

Men nu är allt som vanligt igen. Jag måste erkänna att det är skönt. Sista året i skolan börjar på Måndag. Det är sjukt vad tiden går snabbt. Jag ser fram emot ett händelsrikt och roligt år. Det som är lite skrämmande är nog att detta var mitt sista sommarlov.

Nu ska jag på börja mitt vad med mig själv. Jag har lovat mig själv att jag ska bli bättre på vissa saker. En sak är att äta mer mat hemma. Så nu ska jag gå till affären och handla eftersom mitt kylskåp är TOMT. Sen ska jag ner på stan och träffa Amanda. Det var verkligen inte igår! Senare ska jag träffa Ida som jag saknat så fruktansvärt..

Puss
/ M

Snart är kollot över för denna gång. Vad vi vart med om mycket och vad mycket man har fått lära sig. Erfarenheter och upplevelser som för mig är mer än guld värt. Jag är fruktansvärt glad och tacksam att just jag fick vara ledare för dessa underbara barn. Jag fick möjlighet att hjälpa dom och ge dom hopp. Vi har lagt frön som förmodligen kommer att växa.

Det har vart otroligt långa dagar. Jag har kopplat bort omvärlden och levt här och nu. Miljön som jag levt i går inte att gemföra med det man lever i hemma. Det är så vackert och fridfullt. Jag har njutit av varje sekund!

Jag kommer komma hem på Lördag. Då ska jag lämna av min packning och sedan åka till Frida som fyller 18 år!

---

varför vill du ge upp ditt liv, mamma?