Jag hatar att laga mat till mig själv och sedan äta den själv. Dessutom suger det att sova själv. Jag tror att den där lilla ensamheten börjar smyga sig fram kanske? Varför ljuga. Ja, den börjar komma. Inte på det sättet att jag mår dåligt eller att det drabbar mig speciellt negativt. Jag vill bara ha någon som jag kan älska, skratta, gråta och dela allt med. Jag får höra rätt ofta att jag är bra och speciell. Det är en person som ofta säger att hon inte är förvånad när jag kommer och berättar om mina killinsidenter. Då brukar hon säga "Men lilla gumman, jag är inte alls förvånad! Det är något speciellt med dig. Dom drar sig till dig" Om det här nu är sant så får någon gärna bevisa det för mig! Jag vill hitta HAN.

Idag har det iallafall vart en riktigt händelserik dag. Jag klev upp halv åtta i morse och sedan dess har det vart full rulle.

- Möte
- Spinning
- Försäljare
- Lunch och fika hos Ida
- Övningsköra
- Plugga

Johan, som ledde spinningpasset som jag var på idag skämde ut mig riktigt mycket. Jag tycker att det är rätt jobbigt att stå upp så jag maskade lite och satt en del under passet. Helt plötsligt säger han i mikrofonen  "Upp och hoppa nu, Malin" in för en hel flock med människor som stod på sina cyklar.

Hoho, 4 försäljare på en vecka? Vad är problemet? :)